Venabäcken

Den 6 mars 2021 hade jag (Maria) min livs första bilcamping tillsammans med Daniel, fast då i varsin bil. Platsen var Venabäcken, ett litet naturreservat i norra delen av Köpings kommun. Det var nervöst, hur skulle det gå? Skulle jag frysa ihjäl? 

Efter en mysig kväll med korvgrillning, filmprat, vedeldning och mycket skratt var det dags att krypa till kojs. Daniel som inte bilcampade för första gången hade givit mig några tips på vägen. 

Det gäller att hålla fötterna varma tillsammans med huvudet och att ha underställ att sova i. Timmarna gick. Jag hade täcke, fleesepläd, sockor, vantar, underställ, mössa och halsduk. Inget hjälpte, jag frös så jag skakade. Till slut satte jag på mig de varma duntossor jag fick låna av Daniel. Ja, fötterna blev varma men jag frös fortfarande. Hur skulle jag gå tillväga? Jag hade även fått låna en sovsäck av Daniel. Jag öppnade upp sovsäcken och lade den under alla täcken och filtar närmast kroppen och nu började min kropp tina upp efter 3h i frysande tillstånd. 

​

Vad mysigt det blev när det blev varmt!!! Nu kunde jag mysa till det ordentligt. Jag kikade upp på himlen och såg några stjärnor lysa, ett och annat flygplan och någon satellit åkte runt på himlen. Knäpptyst, som det kan vara ute i en skog utan mänskliga ljud, var det. Underbart! Till slut somnade jag.

Det var första natten i min bil och erfarenheten är att bilcamping är mysigt på vintern … om man vet hur man ska göra för att hålla värmen.

Venabäcken är ett fint ställe för att njuta av naturen, skogen och forsen. Det är lugnt och skönt, men det är lite svårt att hitta till ”damrummet” mitt i vintern. Kanske att vi kommer tillbaka hit under våren/sommaren.

​

Text och Bild: 

Maria